 | | |
| | |
|
Spaces home  The fabulous life of...PhotosProfileFriendsMore |  Tools   |
The fabulous life of... |
||||||||||||||||||
This friends list is empty.
|
August 19 Varför du är värdelösDet är som att du gav mig ett liv. Lånade av gammalt, av mitt och av ditt, skapade nytt, la ut plankorna i hängbron framför mina steg. Sedan såg du hur mycket jag ville ha det, hur värdefullt det var, och tog det för dig själv. Det är inte att du lever ett liv, att ditt liv fortsätter utan oss, det är att du lever MITT liv. Du har stulit det och lämnat mig med inget. Jag har alltid vetat att du varit tjuvaktig. Det var en del av din charm. En del av din lögn. Lögnen som är du.
Jag vände tillbaka till min sida av dalen och nu står jag här och letar virke. Det är en evighet till andra sidan, där jag vill vara, med mina vänner. Där du är. Jag står bara och tittar på när din charad fortsätter tvärs över. Jag har ingen aning om hur jag ska komma dit. Jag håller mig på min kant, gör det jag gjorde förut, det jag kan utan och innan. Skillnaden är att nu vet jag att det inte är för mig. Det för mig inte. Men det är vad jag kan. Tillbaka på ruta ett. August 14 You cut me open and IJag är den kanske sämsta människan just nu. Lider så enorma samvetskval och ångestar mig genom dagen. Det är fel på så många nivåer. Tre veckors abstinens och den där jävla champagnen, så jävla genomuselt. Måste försöka låtsas som att det aldrig hände. Jag skäms så jävla mycket och vågar inte berätta för de närmsta. SOM de kommer att döma mig, SOM jag kommer att bli tvungen att agera. Varför var vi inte bättre?
Jag hatar att du läser det här. Du stympar mig överallt, hela tiden. Var jag än är. Jag kan inte gömma mig för dig. Jag köper nya kläder för att jag inte orkar röra vid dem gamla, jag tappar tyngd för att jag inte orkar äta. Jag tappar mig själv. Allt är ditt fel. Nu ska jag lämna honom ensam för första gången. Handla lite nödvändiga saker och sen ska vi till Amanda på middag. Och hela tiden ska jag ägna mig ännu mer åt att förtränga allt. Jag har så många saker att förtränga nu att de förtar varandra. Det kanske är bra. Jag kan inte låta bli att tycka att det var roligt. Det gör mig ännu sämre - Jag tycker det är jobbigt att behöva förklara varför vi är kära, som om det skulle vara så konstigt. - Det tycker inte jag, jag tycker det är bra. - Varför det? - Nej men, de tycker att det är konstigt, de förstår inte. Men vi gör det. Det är vår grej. Vi är de enda som vet varför. Du var tydligen den enda som visste. Jag har aldrig vetat någonting. LejonhjärtaI varje andetag, i varje stund så finns en del av den du var. I varje andetag, i varje ögonblick så ljuder rösten kvar. Ett hjärta söker finna det som en gång fanns, ett annat är någon annanstans. Att leva dag för dag, och drömma drömmar om att natten inte finns. Och svagare än svag. Ändå blunda för de minnen som man minns. Ett hjärta famlar efter något att hålla i, vill bara somna inuti. Det är när allting har stannat man börjar se vad man aldrig då såg. Det är när allting annat förlorar sin vikt på livets våg. I varje stund så ekar orden om igen. Att det var du och jag. Som skulle vara vi och dö tillsammans sen. Min svarta värld hade fått ljus och det var du. Hur kan du vara någon annans nu? Det är när tystnaden pinar jag skulle ge allt för att få höra din röst. Det är när livslusten sinar jag skulle dö för att få känna ditt bröst.
Jag ser ett lejonhjärta. Det du inte visste fanns. Dolt och förborgat, missvisad arrogans. Jag vet att det blöder men ingen annan ser. Väl gömt under ytan finns det något mer. Ingen kommer nära, man bränner sig så lätt. Is och eld i samma, kallt och alltid hett. Riddaren med skölden förlorar ingen strid. Falsk är segerns sötma när ingen går bredvid. Hur ont det gör att visa kärnan inuti, det jag kallar sanning i ditt självbedrägeri. Jag ser ett lejonhjärta, din styrka och ditt mod, ögon som av kärlek och glöden i ditt blod. Ingen kommer nära, man bränner sig så lätt.
Gråa färger mörka skuggor. Dagar utan mening och mål. I ett vakuum och alla drömmar sover tungt i ett rum av stål. Det finns så många ord som aldrig sas i den värld som var du och jag. Och när mina vingar ska falla än en gång och jag skrikit mig stum, när vintern vägrat släppa in min vår, kom till mig, tro på mig, kom läk mina sår. Känner vinden ovan ytan, solens strålar skiner och ler. Ett steg framåt inget tillbaka, ett rum av stål börjar smälta ner. August 03 Mer smärtsamt ur arkivetFrån den 22 maj 2008 "Se hur liten och ömtålig jag är, var varsam. Skada mig inte bara för att du kan, hur lätt som helst. Bara för att jag säkert inte skulle kunna motstå att förlåta dig igen. Bara för att du vet det. Att jag burit en rustning innebär inte att jag varit osårbar, tvärtom, det innebär att jag är fragil, skör, att det jag har måste skyddas för att få bestå. Att jag nu tagit av mig den innebär inte att jag är stark, jag bär det skira tyget som en direkt provokation av min nakenhet inunder. Du ser, det blev för tungt, allt som staplades ovanpå. Värjan slutade tjäna sitt syfte, förtvinade vad som skulle skyddas. Det är viktigt att du ser min nakenhet inför dig. Det är viktigt för mig. Du är min rustning nu, du måste vara stark i mitt ställe. Kan du det? Det här är och förblir vår hemlighet. Det är vi nu, oss mot världen och det har aldrig känts mer skrämmande. Men jag vill sova nu, stryk mig över håret och säg att allt blir bra. Omslut mig och pussa mig lätt i nacken när mina andetag blir tyngre, väck mig och säg att vi klarade oss. Igen. Och imorgon. Varje morgon. Och du får allt det trasiga. Det är inte vackert men det är vad jag har. Nu är det ditt men bara om du vill ha det. Säg att du vill ha det." Det var det enda jag någonsin bad dig om. Historien upprepar sig självFrån den 12 november 2007 "Jag tror att jag har kommit på varför jag varit så jävla arg på honom. "Jag vill aldrig mer se dig/höra ditt namn". Så arg. Han har aldrig bett om ursäkt. Aldrig visat någon ånger. Han kom alltid med anledningar till varför det var rätt åt mig, att jag gjort så mot honom. Att tre, fyra månader skulle vara samma sak som två år. Att en gång skulle väga lika tungt som fyra gånger. Att jag aldrig, hur ledsen och ångerfull jag än var, aldrig kunde begära något. Inte ens ärlighet. Han behövde aldrig be om ursäkt för att han lurat mig, låst in mig i mörker, gjort mig till ett vrak. Han kunde inte ens säga som det var, inte en enda gång. Han tyckte jag förtjänade det. Men det gjorde jag aldrig, jag verkar ha trott det själv. Jag var och är ledsen, har uttryckt det på alla sätt jag kunnat, ångrat det som den enda sak i världen värd att ångra. Och han kunde inte ens säga förlåt. Jag har hatat honom för det. För att han så medvetet sårade mig, lät mig begrava mig själv. Han brydde sig aldrig tillräckligt för att skona mig från det. Men det finns inget att vara arg på längre, vi kommer aldrig bli vänner igen, det finns ingen välvilja hos honom. Mina vänner ska bry sig om mitt bästa. Men vi har gemensamma vänner som jag vill kunna träffa trots att han är med. Jag vill kunna vara i samma rum som honom utan att vilja ta livet av någon av oss. Framförallt vill jag kunna känna att det inte finns någon situation där jag gör avkall på vad jag vill bara för att undvika dålig stämning. Jag vill ha bra stämning. Och jag är inte arg längre. Så någon gång före årsskiftet får jag göra något, eller bara strunta i något. Jag vet inte, men något." Känner mig ännu mer värdelös just nu. August 01 Jag vet att jag bordeBorde berätta, borde tömma, öppna, släppa ut. Men jag kan inte. Får inte ur mig någonting. Jag vill somna och vakna om ett år då allt är glömt. Eller hellre att det aldrig hade hänt. Aldrig vakna. Jag önskar att jag aldrig träffat dig. July 05 Bygger boLär mig allt om konsten att få ner 20 år i lådor, skokartonger och resväskor. Jag är kär. Och 20. Har fått en bil. Har kvaddat en bil. Jobbar som fan. That's what's up. Tittar framåt, tittar bakåt. Tittar ner. Puss. All you gotta do is watch me, look what I can do with my feetIt's you and me Moving at the speed of light into eternity, Yeah. Tonight, is the night To join me in the middle of ecstacy. Feel the melody and the rhythm of the music around you, around you. Ima take you there. Ima take you there. So don't be scared, I'm right here baby. We can go anywhere, go anywhere. But first, it's your chance. Take my hand, come with me. It's like I waited my whole life, for this one night. It's gon' be me, you and the dance floor. 'Cause we only got one night. Double your pleasure, Double your fun. And dance forever, ever, ever. Forever, ever, ever. Forever, ever, ever. Forever. Ever, ever, ever. Forever, ever, ever. Forever, ever, ever. Forever on the dance floor. Feels like we're on another level. Feels like our love's intertwine. We can be two rebels. Breakin' the rules, Me and you, You and I. All you gotta do is watch me, Look what I can do with my feet. Baby, feel the beat inside. I'm drivin' you could take the front seat. Just need you to trust me. Girl, girl, girl. It's a long way down. We're so high off the ground. Sendin' for an angel to bring me your heart. Girl, where did you come from. Got me so undone. Gazin' your eyes, Got me saying What a beautiful lady. No if's and's and maybe's. I'm releasin' my heart and it's feelin' amazing. There's no one else that matters. You love me. And I won't let you fall, girl. Let you fall girl. Oooh. Oooh. Oooh. Yeah, yeah. I won't let you fall. Let you fall. Let you fall. Oh. Oooh. Yeah, yeah. Yeah, yeah. It's like Ooh, oh. Oh, oh, oh, oh, oh. Ooooh. Yeah. Forever, ever, ever, ever. Forever, ever, ever, ever Bästa låten sen Stronger. Jag älskar den. Du och jag
Och jag känner plötsligt igen mig själv igen. I det villkorslösa, naiva, lättövertalade. I fruktan och maktlösheten. Det är inte bra men det är tryggt. Jag kan det här, vet vad det betyder. Verkligen förödande och destruktivt men på något sätt också en försäkran om att det är äkta. Och det är alltid en början. Jag är livrädd igen.
Se hur liten och ömtålig jag är, var varsam. Skada mig inte bara för att du kan, hur lätt som helst. Bara för att jag säkert inte skulle kunna motstå att förlåta dig igen. Bara för att du vet det. Att jag burit en rustning innebär inte att jag varit osårbar, tvärtom, det innebär att jag är fragil, skör, att det jag har måste skyddas för att få bestå. Att jag nu tagit av mig den innebär inte att jag är stark, jag bär det skira tyget som en direkt provokation av min nakenhet inunder. Du ser, det blev för tungt, allt som staplades ovanpå. Värjan slutade tjäna sitt syfte, förtvinade vad som skulle skyddas. Det är viktigt att du ser min nakenhet inför dig. Det är viktigt för mig. Du är min rustning nu, du måste vara stark i mitt ställe. Kan du det? Det här är och förblir vår hemlighet. Det är vi nu, oss mot världen och det har aldrig känts mer skrämmande. Men jag vill sova nu, stryk mig över håret och säg att allt blir bra. Omslut mig och pussa mig lätt i nacken när mina andetag blir tyngre, väck mig och säg att vi klarade oss. Igen. Och imorgon. Varje morgon. Och du får allt det trasiga. Det är inte vackert men det är vad jag har. Nu är det ditt men bara om du vill ha det. Säg att du vill ha det. Femton minuterSå tanken var att jag skulle vara med i Adams nya video, hans bästa låt från skivan, men det var för jävla kallt. Jag var hungrig och det skulle ta hela natten. Känner mig som ett arsle idag för att jag åkte hem men förhoppningsvis har jag inte gjort någon ledsen. Inte för att själva produktionen brydde sig om plus minus en lite för dåligt klädd småtjock snart tjugoåring, och personen som bjöd mig hade fullt upp med en mamacita i filmstjärnehatt och fuskbränna. Han förlåter mig nog.
Får nog fylla ut mina existerande 30 sekunder of fame med ungefär två minuter när jag i sommar är med i Lattjo Lajban med min lillebror. Stay tuned! Haha.
Idag har jag, hör och häpna, varit ledig. Legat på gräsmattan och läst Elle i blåsten, kollat på de sista avsnitten av Desperate Housewives och lagat en hel del mat. Vad jag inte har gjort är att betala räkningar, städa, rensa bland gammal skit som inte ska med när jag flyttar och träffat Nemo. Har fått/gjort en hel del sömn, fem jobbsamtal, en fönsterleverans och tre brutala uppvaknanden. En mycket givande dag.
May 17 På upptäcktsfärd i GustavsbergGick in i väggen och gick runt den igår. Idag var jag ledig för första gången en hel dag på jagvetintehurlänge. Uppdraget blev att utforska min soon to be hemort G-G-G-G-u-stavsberg. Konstaterade att det är enkelt att spendera pengar även där, fult glas är extra dyrt, explosionsrisken extra stor, emokidsen extra needy, hundarna extra hungriga och A-lagarna extra påträngande. Jag undvek Finland.
Veckan som är har varit och kommer att fortsätta vara hektisk en masse. VIP-invigningen av fotbollsgolfen var grym. Mitt lag bestående av mig själv, pappa, Anders Limpar, en kille från Vin & Sprit (som vi kallade pavan) och en tjej från vår nya PR-byrå kom trea. Så i medaljligan står det nu 2-2-2 mellan mig, Åsa och Susanne. Mina blondiner.
Jag vet inte om jag mentalt har lagt ner det här. Flytt till annat url är stundande och jag vet inte om det verkligen är så givande för någon inblandad det här? I och för sig har jag fortfarande många besökare trots att jag inte skrivit på ett tag, men jag misstänker att det är några få trasiga personer som står för den tyngsta trafiken, droppar in en gång i halvtimmen för att se om mina fotoalbum från förra året är intakta.
Nej, jag har inte så mycket spännande att berätta. Jag jobbar en hel del, gör det bra, trivs. Jag vet att man inte ska klaga med sin första chefsposition som 19åring, men kan jag ändå få lite tröst? Jag behöver min pookie. Och lite ledighet. Och lite sol.
Har jag berättat att jag köpt en MacBook Air? Det här är min bakgrundsbild. Och det är varför radbrytningarna försvinner från texten. Windows Live älskar inte direkt Safari. April 27 Wings don't make you fly and a crown don't make you kingImorgon är sista dagen på AMEX. Och idag har vi genrep för kidsen. Igår var jag och red Islänning. Det låter nog porrigare än vad det är. Men jävlar vad mysigt det är.
Jag är helt slut. Fysiskt. Mentalt. Känslomässigt. Det får sina konsekvenser. Jag är ledsen för det. Och semester kommer att dröja. Jag vill bara att allt ska klaffa nu. Jag vill ha ett hem. En trygghet. En utgångspunkt. Där jag kan slappna av, där ingen ångest finns. Jag får inte ut orden till tankarna som stressar runt i mitt huvud. Kan inte formulera mig så att någon ska förstå. Jag blundar för allt som tynger tills jag slår i tån och börjar gåta, då finns allt där när jag öppnar ögonen igen, det väntar på mig och kräver min uppmärksamhet. Jag kan inte försaka mig själv längre, måste kunna stå för vad som måste ske och släppa ifrån mig ett ansvar som egentligen aldrig varit mitt. Släppa på kontrollbehovet och lita på andra. Det är svårt. Och tungt. April 22 AnarkiJag gick och tröstshoppade en bok och en tavla idag på lunchen. Boken heter Emmas Hemlis. Den är fin.
Blev så där arg som jag sällan blir. Så att man inte vet vart man ska ta vägen, vem man ska mörda, hur man ska komma undan med det. Så det mest logiska är att börja gråta av frustration, det måste det ju vara. Fick en glass som tröst. Jag kan i alla fall glädja mig åt att det snart är över. Har en massa snälla vänner som saknar mig och fyller min kalender, nytt grymt jobb där chefen skickar en rolig bild eftersom "du kanske behöver muntras upp", middag att "komma hem till" av världens bästa pojkvän. Dansavslutning snart och vår, vår, VÅR!
Man ser på mig att det är mycket stress och press nu. Jag ser ut som ett arsle. Men imorgon. Då jävlar. April 15 Monkey BusinessJag har en hel jävla apfarm bakom mig och försöker jobba. Det är heeeeeeeeelt omöjligt. Ena dagen jobbar de för Telia, andra för Bredbandsbolaget och tredje för Telenor. "Du ringde ju mig igår???" "Ja, men nu har jag ett nytt bättre erbjudande till dig!" Typ. Det är helt sinnesjukt vilka "tekniker" de använder. Personligen skulle jag lägga på om någon skrek i mitt öra. Ska bli så jävla skönt att slippa det här skitjobbet. De vägrar släppa mig tidigare än i maj, kanske för att jag mer eller mindre ensam dragit in hela gruppens månadsmål. Man blir inte så motiverad att fortsätta kämpa när hela företaget är korrupt och ingen jobbar med dig. När man dessutom har guld och gröna att vänta på andra sidan. Och referenser har jag redan. Vilket jag verkar vara rätt ensam om.
Jag och Mag-snus sov på hotell i helgen. Det var roligt. Killen i receptionen rodnade lätt och hela vår entré osade hemlig kärleksaffär. Nu var det ju inte så men man kanske kan säga att standarden på hotellet var så.
Jag har väl inte så mycket mer att skriva om. Vilket kanske märks. Det är mycket kring jobbet. April 10 Not hotIgåååååår när jag låg och pratade i telefon, efter att jag använt min sänglampa till att lysa under sängen och lagt ifrån mig den i sängen, dåååååååååå - då rullade den på mig och brände mig under tutten!!!!!!! (Inte armen, P) Stor smärta! Det lossnade hud! Nu har jag en liten vit fläck på min i övrigt gyllenbruna hud. Det suger. Och så gör det fortfarande lite ont. April 02 I make it look so easyDet är så jävla lätt att vara bra när man har ett arsle bredvid sig.
- Hej, jag heter A och jag ringer från American Express. Jag tänkte höra om jag ringer olämpligt?
Är det därför han ringer?
- Inte det, nej då får jag återkomma. Tack, hej.
Var det inte olämpligt? Ska han återkomma när det är det? Me? I'm the greatest!Nytt skönt jobb med ny skön lön, vem är med mig? March 31 Jetlaggad efter vintertidenOJ. Min helg var händelserik. I fredags var jag hemma hos Annika och mös. I lördags. Då var jag först hos min Farfar som fyllde 80 där även min lillebror befann sig. Som när jag kittlade honom kläckte ur sig "Sluta ta på mig, jag är inte till salu". Han gav med sig efter ett tag och försökte försvara sig med sparkar. En träffade precis på näsan, ungefär som en upper cut, och var jävligt hård. Om man behöver försvara sig är detta jättebra då det 1) leder till sprutgråt hos förövaren 2) kan leda till att förövaren får sitt näsben uppskjutet i hjärnan och dör. Jag dog inte men grät i typ en halvtimme helt okontrollerat.
Sen tog jag mig in till staden för att värma upp med Annika2, Camilla och Eva för att sedan åka till Mickes 25årsfest som hölls i deras båtverkstad. Vår present var mycket uppskattad. Jag blev i vilket fall aprak och minns kvällen i korta fragment. Annika, Jocke och Magnus åker runt på en pallyft, Annika2 kommer upprörd ut från toaletten sedan Magnus först kastat lakrits på henne, när hon inte svarat frågat om det var någon där och tittat under båset till toaletten, varpå hon sparkar honom i ansiktet! Godiskrig utbryter och Magnus slungar en banan i magen på mig. Var hör bananer hemma i ett godiskrig kan man tycka, och det var ingen annan som visste heller. När jag skulle kasta tillbaka den missberäknar jag takhöjden lite och den fastnar, antagligen lagom mosad, i en takbalk men bara jag och Patrik ser detta. Jag går förbi en tjej jag knappt känner av uppenbara orsaker då hennes vän stoppar mig och frågar hur vi känner varandra, varpå hon fyller i med "ja, vi är ju verkligen jättebra kompisar, typ like this" med fingrarna lagom spydigt. Jag kontrar med att jucka lite lätt mot hennes lår och säga "nej, vi är mer -like this-". En liten kille spottar mina vänner efter två sekunder och följer efter dem resten av kvällen. LidingöEva hamnar av okänd anledning i Bergshamra och spenderar följande tre timmar efter det med att ta sig hem. Jag blir lite smått instabil på bussen hem och kräks till åskådan av mina föredetta ICA-kollegor. Väl hemma hos Magnus somnar jag naken på badrumsgolvet och skäller ut honom för att han kommer med en kudde och ett täcke. Sekunderna innan har han inte fått något livstecken från mig förrän han skrek att han skulle ringa ambulans. Jag var ju bara trött.
Söndag morgon, efter en snabb titt på den centimeter som kvarstår i vodkaflaskan, får jag en hästmedicin av Magnus som sedan 90-talet varit drogklassad i Sverige då den innehåller paracetamol och något som finns i amfetamin. Jag mår plötsligt skitbra och tar mig till den stundande jobbintervjun. Väl där ser jag ut som en påse skridskor men allt går bra och när vi ska resa oss för att säga hej då har min huvudvärk varit tillbaka i en halvtimme och nu måste jag spy. Så jag springer in på toaletten till cafét som vi sitter på. Kliver ut och säger tack och hej. Tar mig upp till Body Joy där jag ska ha danslektioner de närmsta två timmarna framöver där min räddande ängel Emelie säger - åk hem, men du får fan inte köra bil! Inte riktigt kapabel till det får jag tillslut tag på mamma som ska komma och hämta mig. Så jag fäller ner sätet i bilen, öppnar takluckan och låter solen värma mig. Behåller den ställningen resten av kvällen och känner mig idag något jetlaggad. Jag hoppas att det inte är migränen som kommit tillbaka, Magnus säger att jag bara var bakis men jag tror snarare att den där fina tabletten även innehöll morfin som jag inte tål.
Ikväll är det ett möte som jag inte vill gå på och i veckan får jag svar om mitt lönekrav gått igenom. Puss. March 27 Street dreams are made of theseFick ännu ett roligt samtal igår. Sist var det en föredetta väns chef som ringde och frågade var denne var. Tyvärr visste jag ju det. Hon var på semester, planerad sedan länge, men försökte mörka det in i det sista inför chefen. Hur desperat är man inte som chef om man söker efter vänner på facebook och hitta.se? Jag gissar att han hade ringt henne ett antal gånger innan han bestämde sig för att ringa alla hennes vänner. Borderline, mytomani och hybris - hon har allt den där tjejen! Any who, igår ringde en kille som terroriserade min chef när vi var ute förrförra helgen. Snäll som hon var sa hon att han kunde få mitt nummer och jag ger honom mitt gamla med en enda tanke - att jag aldrig hör från honom igen. Han var 35+ och killen som lite lamt siktade in sig på mig var närmre 50. Igår ringer fanskapet - till mitt nya nummer! Nästan två veckor efter att vi "träffats".
Jag - Emma.
Fanskapet - Ja, hhh-hhh-hhh-hhh-hhh-hhh-hheeeeej. Eeeeeeeeeeeh.. (Tystnad) Jag heter Martin och vi träffades på Kungsgatan för några veckor sen.
E - Jaha.
F - Ja, och, eh. Hade ni trevligt där ni gick in?
(Konversation om skit fortsätter, han frågar vad vi jobbar med, jag svarar och han undrar bland annat om vi "står och delar ut kort".)
F - Ja, och nu fick jag ditt gamla nummer här...
E - Ja, precis.
(Lång tystnad)
F - Ja.... Din kompis där, vad he...
E - Min chef, Monia? Det var henne du ville ringa egentligen?
F - Nja, egentligen och egent....
E - Hon har två barn och sambo.
F - Jaha. (Tystnad (Jag tror han gråter inombords))
F - Men, eh, du då? Har du också pojkvän?
E - Ja, precis. Så du har inte så mycket att hämta här. Haha...
F - Nej, det kan ju bli lite svår att umgås då....
E - Hehe, jo lite.
F - Ja.... Men.... Du får ha det så bra så länge, hälsa din väninna!
E - Tro mig, det ska jag göra. Tack, hej.
Var inte riktigt in the mood för att vara ett desperat andrahandsval liksom. Props till miljonärskan för att han inte kunnat släppa henne efter en halv minut för 13 dagar sen! Hon är jävligt snygg faktiskt.
Har en hatkärlek till min kropp just nu. Som jag gnällt om tidigare så har jag gått upp fem kilo på väldigt kort tid och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte. Men idag insåg jag att min kropp är jävligt bra. Jag har än en gång lyckats avvärja en förkylning meddelst halsduk och honungste. Så lite uppskattning kan jag nog ge mig själv.
Stek försiktigt.
March 25 Påsknatal euforiNu har jag inte fött barn men säkerligen ätit ett potentiellt sådants vikt i choklad. Fick även höra av en gammal klasskompis att det går graviditetsrykten om mig ute på födelseorten. Mycket intressant då minst tre av mina gamla klasskamrater nyligen avlat. Men påsken har flytit på ändå, jag har nog aldrig varit så utvilad. En hel del pookie power och kompistid. Var hos Eva igår som kommit hem från Australien efter ett år...! Och kom till jobbet denna löningsdag till idel beröm. Man skulle kunna säga att det går bra nu.
Haha, du är så jävla korkad. Din undergång är det roligaste jag någonsin beskådat från första parkett. Samtidigt som alla andra spelar i kulisserna... March 19 Tack för vår tidBegravning igår. Ett otroligt laddat möte mitt i centrum för en familjetragedi. Jag vill tacka Britta, framförallt för den tiden vi fick tillsammans, men också för att du förde oss samman en sista gång. Hur ditt öde fick oss att vilja förändra vårt.
Det hennes farfar lärde mig sista gången jag träffade honom har stannat hos mig på ett sätt som jag tror att det vi lärde oss igår också kommer att etsa sig fast i mitt minne - vikten av att vårda sina relationer. Ingen vill dö ensam. Vi rymdes på den första raden.
Hur storsint och stark du var när du satte hennes väl framför ditt, hur empatin vann över sveket och den inbillade stoltheten. Hur vi alla insåg att allt inte är så enkelt som det verkar. Hur hon faktiskt mår. Man kan inte hjälpa någon som med alla medel slår iväg din utsträckta hand, men jag hoppas kunna överrumpla henne. För allas vårt bästa. Jag älskar er. March 16 Gamla hundarDu gjorde mig så jävla ledsen idag. Att du aldrig lär dig. Var du tvungen att sabba det fina vi fick igår? Var det jobbigt att jag inte kom fram och hälsade på er? Ville du ha uppmärksamhet? Ger jag dig inte tillräckligt? Hoppas att du skäms. Du var ett riktigt arsle. Jag grät. Igen. Och du stod där med paddan.
|
Kom tillbaka och älska mig igen, skriv en rad. |
||||||||||||||||
|
|
Invite as friend
Hihi. Ta hand om dig.. So long.. 